flätade.

Jag gav upp.
Tänkte att han vill nog inte.
Han känner inte, detta är inte min plats.
Jag ska inte finnas där.
Så får jag några ord i min telefon.
Så ser jag honom i natten.
Och han ser mig.
Sen dansade vi tills fötterna gjorde ont,
och kysstes tills läpparna blev nariga.
Han kramade mig när det blev för kallt,
jag kramade hans hand medans vi gick i morgonljuset till en sen fest.
Jag kan inte vänta tills jag får hålla den handen en gång till, med flätade fingrar.

3 juni 2012


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0