Han svarade.
Äntligen svarade han.
Han ville ses, en liten stund i alla fall.
Vet inte vad det betyder.
Men bara jag får träffa honom.
Jag ska krama honom.
Och våga.
Våga lägga mina läppar mot hans kind.
Snabbt.
Han kanske inte märker det.
Men jag ska våga.
Våga säga.
Säga att jag vill träffas snart.
Snart igen.
Inte säga att det kryper i mig annars.
Inte säga att jag vill att han skall hålla om mig.
Inte säga att jag vill kyssa honom här och nu.
Men säga att vi borde ses, snart.
Snart.
Ska se vad han svarar.
Jag kanske går sönder på vägen.
Men då har jag i alla fall sagt det.
Snart ska jag säga det.
Snart.